Idag är ännu en sådan där dag när jag bara har suttit på sockerdrick.nu och drömt mig bort. Läste alla mina gamla favoriter och minndes alla kännslor jag kände förut. Och vet ni, jag gråter fortfarande när jag läser "Verkligheten är aldrig vacker" (av glitter). Och jag har fortfarande inte slutat känna igen mig i den där dikten Kalle (SMÅLAND) skrev för länge sen som slutar med "Inte ens GUD vet hur mycket jag älskade dig". Och det är helt ofattbart hur folk kan skriva så enkla saker som gör så stor skillnad. För skillnad gör det. Jag vet inte hur många gånger jag satt och virrade omkring bland alla dikter och noveller för några år sen när jag behövde dämpa min tonårsångest. Helt ofattbart. Och det är så konstig att läsa nu. När allt är så himla annorlunda. Det var ju ändå ett tag sen jag tröstade mig med alla dessa ord. Men men, nu sitter jag iaf här och tänker. Funderar på saker och ting. Hur glad jag är över att jag har så många underbara vänner! Hillevi, Joakim, Anja, Karro (du kmr alltid var min vän även om vi aldrig skulle ses mer! Inte så stor chans dock för jag har ju en fikacheck!!! Tänkte använda den någon solig dag lite längre fram.) (L)
Mvh Toll - Det är vad jag gör nu

"Ni hör inte barnen som säger:
av sex miljarder människor blir jag ingen
av sex miljarder människor blir jag ingen
även om mitt hjärta bultar lika hårt som alla andras"
.
- OK
.
1 kommentar:
sötnos!
inget jäktande med fikat - den som väntar på nåt gott, vettu :)
Skicka en kommentar